Övriga teoretiska utgångspunkter

Utöver den teori och forskning som presenterats under fliken NUR så grundar vi också vår rehabilitering på följande teoretiska perspektiv
 
Gott / värdigt bemötande
Ett gott bemötande handlar om att bevara och / eller underbygga människors värdighet genom att visa dem omsorg och respekt (Croona, 2003). De två bärande begreppen omsorg och respekt kan sammanföras med begreppet solidaritet vilket kan ses som ett
sammanfattande begrepp av Grön Hälsa & Rehabs värdegrund. Mer om detta finns att läsa under fliken Värdegrund.
 
Hälsoinriktat salutogent perspektiv
Ett hälsoinriktat arbete innebär att man genom teoretiska och praktiska metoder försöker förbättra människors hälsa genom att utveckla deras egna kunskaper, värderingar och handlingsmönster. Det innebär också att man utvärderar och utvecklar metoder, miljöer och kompetens. Begreppet salutogenes myntades av Antonovsky (2005) som en motpol till det traditionella patogena perspektivet – där man fokuserar på det sjuka.
Det salutogena perspektivet fokuserar på tre aspekter:
problemlösning
finna motståndsresurser
identifiera en känsla av sammanhang
 
En målsättning för hälsoinriktat arbete är att fokusera på och stärka positiva aspekter sk. friskfaktorer i människors liv och på så sätt medverka till att de gör kloka val och får kontroll över sin hälsa. Att väcka medvetenhet och medverka till att stärka människors självkänsla och därmed också kontroll och egenmakt innebär att de själva kan göra kloka val och genomföra livsstilsförändringar.
 
KASAM - Känsla av sammanhang
Med ett hälsoinriktat perspektiv är den teoretiska modellen om ”känsla av sammanhang” KASAM (Antonovsky, 2005) en god grund för rehabilitering. Antonovskys modell utgår ifrån hans teori om att ha en känsla av sammanhang i livet utgör en generell motståndsresurs som ger kraft att bekämpa en mängd olika stressfaktorer. Studier visar också att människor med en KASAM känner en större livstillfredsställelse än de som har en lägre KASAM. Det finns också resultat som visar att människor människors
livstillfredsställelse ökar av en förbättrad KASAM.
De tre meningsbärande enheterna i modellen är:
begriplighet, som innebär att man försöker ordna och förstå oförutsedda händelser.
hanterbarhet, som innebär att anse sig ha kapacitet att möta utmaningar i livet.
meningsfullhet, innebär att se områden i livet som viktiga och engagerande och värda att investera i.
 
Med utgångspunkt i att människors KASAM kan förstärkas genom att de får hjälp med att se sina liv med problem och glädjeämnen om begripliga, hanterbara och meningsfulla så utgör såväl aktiviteter som samtal i rehabiliteringen bidrag till begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Aktiviteterna är enkla och återkommande, i alla högsta grad genomförbara samt meningsfulla då de följer naturens, odlingarnas och djurens cykler.
Samtalen och relationerna är också enkla, kamratliga och kontinuerliga. Samtalen har inget syfte att vara terapeutiska och utmanande utan snarare vänskapliga, förstående och stödjande samt stimulerande och motiverande till att se meningsfullhet i framtiden och livet.
 
Kreativt skapande
Till naturaktiviteter hör också kreativt skapande med naturens, trädgårdens och djurens
material. Bergström (1995) menar att när barn och ungdomar är kreativa så innebär det att de har idéer. Det i sin tur innebär att de har triumfkort för att klara sig inför kommande och okända förändringar. Genom att på ett medvetet sätt arbeta kreativt, i fysisk kontakt med naturliga material kan man förutom att utveckla idérikedomen också lära sig något om sig själv och om förhållandet till omvärlden.

Det kreativa skapandet fungerar som en slags reningsprocess där man får utlopp för sina känslor och samtidigt tränar upp sin förmåga att lösa problem och fatta beslut (Barnes, 1994). Samtidigt bidrar kreativt skapande i grupp till en ökad känsla av sammanhang genom att man gör något meningsfullt och befinner sig i ett socialt sammanhang (Revstedt, 2003). Alm mfl (1999) framhåller att kreativt arbete /hantverk i rehabilitering hjälper till med att ge en tydligare bild av den utveckling som sker hos deltagarna. Att skapa, få bekräftelse och själv vara nöjd med sin skapelse ger glädje och ökad självkänsla och självförtroende.
 
Reflekterande praktik
Till vår teoretiska grund hör också ett medvetet, strategiskt och ständigt utvecklingsarbete. En grund för en sådan utveckling är att utvärdera verksamheten på beprövade och godkända sätt, samt naturligtvis använda utvärderingsresultaten för självkritik och förbättring. Schön (1987) påpekade redan tidigt vikten av att hålla en kritisk och reflekterande dialog levande i arbetsgruppen. Han menade att det är viktigt att reflektera och diskutera det praktiska arbetet i ljuset av teori för att undvika att hamna i det som han kallar ”förtrogenhetsfällan” – vilket innebär att ”göra som man alltid har gjort” utan att reflektera och vara inställd på förändring. Genom att hålla en reflekterad praktik levande följer också, inte minst viktigt, en motivation i arbetsgruppen som avspeglas i rehabiliteringsarbetet. Kompetensen i teamet kvalitetssäkras genom ett anställningskrav på relevant grundutbildning på högskolenivå samt specifika vidareutbildningar.